Lång tids tystnad... och vila

Nästan tre veckors uppehåll. Inte bra! Inte bra alls. En knäskada gjorde att jag fick sy några stygn och sedan låtit bli att springa ett tag. I lördags testade jag dock väldigt lätt med 10 minuters lätt jogg tillsammans med sambon, och igår höjde jag tempot och sprang 4,5 km. Inga bekymmer.

När jag skriver "inga bekymmer" menar jag gällande knäet. Formen har nog tagit värre stryk än vad benet har, under den här perioden. Men som det kändes igår är det nu dags att hoppa på tåget igen... Szalkais marathon-tåg, dvs.

Förutom att träningen äntligen kan börja igen så har jag också testat lite styrketräning hemma. Hantlar och push-up-bar ingår numera i inredningen, men förhoppningsvis inte bara som inredning.

Då kör vi! ...igen!