Och visst tappade jag greppet...

Det är kanske så att negativa tankebanor är farliga. Ett inlägg om att det började bli tungrott, sedan hoppar jag 4 pass under en vecka. Vilka ursäkter jag än har så är det viktiga att se till att komma tillbaka och förebygga att samma händer igen.

Det kanske viktigaste är att komma ihåg hur skönt det var att sedan komma ut och köra det där korta härliga vinterlöpet efter en veckas uppehåll. Sen vore det bra att veta att det fanns någon med ett glödgat järn som utan skrupler jagade ut mig på nästa runda.

Sen är ju jag lite överförtjust i statistik och den tekniska delen av träningen. Därför blev jag överlycklig när jag till slut hittade en plugin till SportTracks, min träningsdagbok, som räknar ut min "Fitness" (hur vältränad jag är) i förhållande till "Fatigue" (trötthet) utifrån mina löp. Det ska bli väldigt kul att se hur mina resultat speglas av lugna vs hårdare veckor framöver.



TrainintLoad över min träning i december. Blå är "Fitness", röd är "Fatigue".

Att orka hänga kvar...

Redan nu börjar inspirationen att falna något. Två veckor med Szalkais program och igår avstod jag från ett pass. Jag tog faktiskt igen det i morse före frukost, dock, så nu är det snart dags för andra löppasset för dagen.

Det här med morgonjogg är inte så hemskt som det låter. Det är ett sätt att pressa in några extra kilometer utan att förstöra hela kvällen. Dessutom får kroppen träna på att snabbare börja utnytta fett som energikälla och inte bara sno lättillgängliga kolhydrater. Det går ofta oväntat lätt att springa de här passen också, även om energin börjar tryta efter en timme ungefär.

Men engagemanget svalnar, som sagt. Nu blir det extra tufft eftersom två veckor med jul- och nyårsfirande börjar närma sig. Så jag kommer nog att ligga hårt på "Finnen" och trigga honom lite, så kanske jag får upp ångan också. Lite vänskaplig tävling är nog det som behövs!

Är löpning en materialsport?

"Riktiga löpare" brukar prata om den fria känslan av att snöra på ett par skor, dra ut i spåret och koppla bort vardagen. Själv läser jag böcker, följer forumtrådar på internet, bläddrar i Runners World Magazine till frukost, följer löpningsprogram av Szalkai, räknar ut pulsspann, planerar löpen i datorn, för över dem till min klocka, spänner på mig ett pulsband och snörar på mig skorna. Väl ute i "spåret" så är min fokus delad av talboken eller den BPM-mixade löpmusiken som strömmar ur Mp3-an och klockans alarm som skriker "för högt tempo!!!".

Alla de här tekniska prylarna, de uttömmande böckerna i ämnet "spring snabbare/spring bättre" - är de verkligen till för de "riktiga löparna" eller är det så att de som pratar om "tystnaden i spåret" egentligen inte håller på med löpning? De kanske bara mediterar i ett högt tempo!

Szalkai, tävling och lite mer än 42km

I måndags tog platserna till Stockholm marathon slut. I tisdags frågade en arbetskamrat, "Finnen", om vi inte skulle anmäla oss. Två anmälningar till reservlistan - förhoppningsvis med svar 12:e januari. Så börjar träningen...

Jag har satt igång med Anders Szalkais (svensk marathonidol) marathonprogram för sub 3:30. Nu är väl det lite över mina ambitioner, men efter att ha räknat på mina tidigare tider så gissade några program att jag borde kunna springa marathon på nästan 3:30 idag. Och då borde ju det inte vara helt omöjligt med strukturerad träning att nå någon minut längre?

Så första veckan består av fyra lugna pass. Träningen kommer att ligga på 4-5 pass per vecka, men jag har redan nu ställt in mig på att skippa ett pass för att få möjlighet till lite annat liv. Det är inte precis 40 min löp och 10 min dusch när man tränar inför det här. Det drygaste blir alla trista uppvärmingar och nedvarvningar som bara de blir 6 km på pass som kanske rör sig om 5 km fartlek. Men nu är det hur som helst igång.

31:a maj smäller det! Om det blir plats över, så klart.

Szalkais marathonprogram: http://www.marathon.se/news/home_maratontraning.cfm