Är löpning en materialsport?

"Riktiga löpare" brukar prata om den fria känslan av att snöra på ett par skor, dra ut i spåret och koppla bort vardagen. Själv läser jag böcker, följer forumtrådar på internet, bläddrar i Runners World Magazine till frukost, följer löpningsprogram av Szalkai, räknar ut pulsspann, planerar löpen i datorn, för över dem till min klocka, spänner på mig ett pulsband och snörar på mig skorna. Väl ute i "spåret" så är min fokus delad av talboken eller den BPM-mixade löpmusiken som strömmar ur Mp3-an och klockans alarm som skriker "för högt tempo!!!".

Alla de här tekniska prylarna, de uttömmande böckerna i ämnet "spring snabbare/spring bättre" - är de verkligen till för de "riktiga löparna" eller är det så att de som pratar om "tystnaden i spåret" egentligen inte håller på med löpning? De kanske bara mediterar i ett högt tempo!