Statistikern i mig

Efter min bloggförvandling där varje träningspass blivit ett inlägg är det kanske dags för ett "rent" kommentarsinlägg. Jag insåg att jag i all iver att dela med mig av mina pass kanske gör det svårare att följa det som är viktigt... nämligen mina framsteg... och som vanligt försöker jag hålla mig till mätbar statistik.

Vad är egentligen viktigast för en motionärslöpare som jag, då? Upplevelse eller statistik? Tja, kanske spelar intresset för teknik in, men anledningen till att jag faller över i den senare kategorin är nog att jag kan ha dåliga dagar och bra dagar, men med hyggligt regelbunden träning och bra statistik kan jag alltid få fram någon siffra som förbättras och fokusera på det. Det kan vara tiden på en distans som förbättras, längden i tid som jag är ute, pulsen som sjunkit på samma hastighet och sträcka eller distansen under en vecka.

OK, det kanske är att trolla lite med siffror, men jag kan utnyttja det för att hålla mig taggad trots ett trist eller jobbigt pass.



I fallet ovan kan man följa hur mina pass och intensiteten i dem påverkar min träningsnivå (blå yta) och hur det påverkar min träningsstress (röda linjen). Det här följer de senaste fyra veckornas träning och jag måste väl tyvärr kapitulera för att den senaste veckan, som skulle varit en vilovecka, har förvandlats till en riktig maxvecka vad gäller intensitet. Visst blev det bara tre pass men backpasset sköt långt över målet, och långpasset igår var mer ett tävlingstest än en långsam mängdträning. Hur viloveckan förhåller sig i mängd till de tre tidigare veckorna kan man även se på diagrammet nedan.



Så vad kan man inte mäta med statistik? Tja, säkert en hel del... men frågan är om det är något värt att bry sig om?